Här sitter jag i min säng och lyssnar på Annika Norlins (Säkert!) sommarprat och försöker minnas tillbaka 6 dagar i tiden. Försöker också att skriva ord samtidigt som jag lyssnar på ord - det är något av det svårare jag vet.
 
Nitton år och sju dagar är jag i skrivande stund och ja lite kort så slutförde jag ännu ett solvarv i måndags. Då låg jag här i min säng och försökte förutspå hur en colombiansk födelsedag gick till. Var det som hemma, att familjen kommer insjungandes på mitt rum och ger mig frukost på sängen? Nja, jag fick en knack på dörren där ballonger var uppsatta utanför och gick ut i matsalen. Där fanns en tårta med Feliz Cumpleaños skrivet i ljus, pannkakor med jordgubbar och banan och tre familjemedlemmar som sjöng födelsedagssång på både spanska och engelska (så är en klassiska komponerad, som jag förstår). Himla fint. 
 
 
Därefter fick jag en film med just det födelsedagsfirande jag av van vid skickad till mig av min svenska familj, hann med ett skakigt skypesamtal och begav mig till skolan. Där blev jag mött av en blombukett och en Marie, världsafin. Därefter ett drygt dussin volontärkramar och spanskalektion som vanligt. Och så blev det lunch och delar av mitt lilla "gäng" tog mig till Crepes & Waffels (en (himmelsk) colombiansk kedja) där jag blev bjuden på kanske det godaste hittills i Bogotá.
 
Deras nästa treat för mig var en tur till Universidad Nacional, vilket jag missade veckan innan på grund av min aldrig svikande förmåga att kräkas. Fick en guidad tour av biblioteket där, vilket kanske är den bästa byggnad jag sett - full av kringelkrokar och tak att hänga på - och satt sedan på en gräsplätt, drack öl och pratade till solen gick ner och en stund till. Totalt sett: en absolut värd födelsedag.
 
 
(parantes: Att spendera sin födelsedag på annan plats är en ganska häftig grej då en hittills spenderat sina arton tidigare sammankopplade med en skolstart i en 100 000-stad. Dock blir det svårt att faktiskt förstå att en är ett helt år (ja, eller ännu en dag) äldre.)
 
(parantes2: jag gör det bästa jag kan med bilderna och skulle kunna slänga min dator i väggen för att det inte blir som jag vill. Ni kan försöka föreställa er visionen i mitt huvud, den är mer estetiskt tilltalande)
 

En colombiansk födelsedag

Allmänt Kommentera
 
Här sitter jag i min säng och lyssnar på Annika Norlins (Säkert!) sommarprat och försöker minnas tillbaka 6 dagar i tiden. Försöker också att skriva ord samtidigt som jag lyssnar på ord - det är något av det svårare jag vet.
 
Nitton år och sju dagar är jag i skrivande stund och ja lite kort så slutförde jag ännu ett solvarv i måndags. Då låg jag här i min säng och försökte förutspå hur en colombiansk födelsedag gick till. Var det som hemma, att familjen kommer insjungandes på mitt rum och ger mig frukost på sängen? Nja, jag fick en knack på dörren där ballonger var uppsatta utanför och gick ut i matsalen. Där fanns en tårta med Feliz Cumpleaños skrivet i ljus, pannkakor med jordgubbar och banan och tre familjemedlemmar som sjöng födelsedagssång på både spanska och engelska (så är en klassiska komponerad, som jag förstår). Himla fint. 
 
 
Därefter fick jag en film med just det födelsedagsfirande jag av van vid skickad till mig av min svenska familj, hann med ett skakigt skypesamtal och begav mig till skolan. Där blev jag mött av en blombukett och en Marie, världsafin. Därefter ett drygt dussin volontärkramar och spanskalektion som vanligt. Och så blev det lunch och delar av mitt lilla "gäng" tog mig till Crepes & Waffels (en (himmelsk) colombiansk kedja) där jag blev bjuden på kanske det godaste hittills i Bogotá.
 
Deras nästa treat för mig var en tur till Universidad Nacional, vilket jag missade veckan innan på grund av min aldrig svikande förmåga att kräkas. Fick en guidad tour av biblioteket där, vilket kanske är den bästa byggnad jag sett - full av kringelkrokar och tak att hänga på - och satt sedan på en gräsplätt, drack öl och pratade till solen gick ner och en stund till. Totalt sett: en absolut värd födelsedag.
 
 
(parantes: Att spendera sin födelsedag på annan plats är en ganska häftig grej då en hittills spenderat sina arton tidigare sammankopplade med en skolstart i en 100 000-stad. Dock blir det svårt att faktiskt förstå att en är ett helt år (ja, eller ännu en dag) äldre.)
 
(parantes2: jag gör det bästa jag kan med bilderna och skulle kunna slänga min dator i väggen för att det inte blir som jag vill. Ni kan försöka föreställa er visionen i mitt huvud, den är mer estetiskt tilltalande)